Jaha, är kommer ännu en rapport över vad jag har gjort under dagen. Det slog mig just att jag undrar om det är någon som verkligen bryr sig, men jag skriver ändå, orkar inte komma på något annat intressant att skriva om just nu.
Idag kom mamma och pappa ut och hälsade på, vilket var mycket trevligt! Mamma fick också rida Kråkan, som hon tyckte väldigt mycket om, och gärna ville rida igen. Jag red Bella samtidigt, och hon var väldigt pigg, men efter att ha galopperat en bra stund så lugnade hon ner sig och gick riktigt fint sen!
Vi var sedan hemma och fikade, och sen åkte dom hem, eftersom mamma skulle och rida på Fors också. Kändes nästan ännu mer ensamt sen efter när dom hade åkt, men hellre lite sällskap än inget alls.
Jag red sen ut en sväng på Daimler, och Tussen som fick följa med hade fullt sjå att hänga med, eftersom Daimler också var väldigt pigg idag! Jag började med att rida hoppstigen och sandtaget, och tog några extra skutt på hoppstigen, känns som att det kanske börjar bli dags att hoppa honom ordentligt snart, även om han mest bara ville hoppa hindret åt ena hållet. När vi kommer ner för backen vid sandtaget så blev Daimler helt plötsligt jättetaggad, något som är ganska ovanligt. Förmodligen var det för att vi brukar galoppera där, och så var självklart fallet också idag. Så när vi kommit ner för backen, så lägger jag på galoppskänkeln, vilket resulterar i att Daimler lättar med framdelen från marken, viftar lite med ena frambenet, och drar sen iväg i full galopp, precis som hästarna brukar göra i filmerna! Sen blev det i alla fall att rida runt hela Ören, men han hade ändå mycket energi kvar när vi kom tillbaka, den där extra havren och majsoljan har nog gjort susen!
Ikväll så blir det nog Sum of all fears på fyran, om jag orkar vara uppe så länge, måste tänka på att jag har utsläppet imorgon också.
Känns som att det har gått jättemånga dagar sen Sara och familjen åkte, men ändå är det hela 10 dagar kvar! Aja, imorgon är det bara ensiffrigt i alla fall!
Satt just och tänkte på hur det skulle vara när dom kom hem igen, men det känns som så långt bort att det aldrig kommer hända. Jag kan bli helt knäpp av att tänka på saker som ska hända, men som känns väldigt avlägset, känns typ som att det aldrig kommer att hända, och att det kommer vara nu för alltid. Går inte riktigt att förklara hur det känns, men det är jävligt skumt i alla fall.