LW Göteborg
Turnépremiär för Lars Winnerbäck i Göteborg i fredags, och självklart var vi där. Jag, Patrik, Karin, och så mamma då, som nog mest åkte med för att hon skulle kunna bjuda oss på hotell, vilket i och för sig var väldigt snällt av henne!
Vi Ã¥kte ner med tÃ¥get 07.06 frÃ¥n Centralen i fredags morse, och var framme i Göteborg lagom till lunch. Vi hann slÃ¥ ihjäl nÃ¥gra timmar pÃ¥ stan ocksÃ¥ innan vi började köa utanför Liseberg (spelningen var pÃ¥ Lisebergshallen), i en kö som egentligen mest var en klunga, vilket resulterade i att mÃ¥nga som kom efter oss helt plötsligt stod framför oss, eftersom kön inte existerade. NÃ¥väl, jag och Patrik löpte längst fram när det väl var dags för insläpp, medan Karin fick hänga in vÃ¥ra jackor i garderoben efter att ha förlorat “sten sax pÃ¥se”-turneringen. Karin lyckades inte klämma sig enda fram till oss, men eftersom jag ändÃ¥ var tvungen att gÃ¥ pÃ¥ toaletten sÃ¥ kunde de sura göteborgarna runtomkring oss i alla fall gÃ¥ med pÃ¥ att vi bytte plats. När jag kom tillbaka sÃ¥ var det kört att ta sig fram igen, men jag hamnade i alla fall pÃ¥ fjärde “raden”, vilket inte var fy skam det heller.
Förbandet var Abalone Dots, som väl var helt okej, men det mest positiva var att dom inte spelade så länge, och mest jubel fick dom när dom några gånger nämde Lasse under sin spelning.
Efter en lÃ¥ng väntan sÃ¥ kom äntligen Lasse, och publiken var som galna, han inledde med första spÃ¥ret pÃ¥ nya plattan “Farväl Jupiter”, och avverkade sedan en rad lÃ¥tar, bÃ¥de frÃ¥n nya plattan, äldre lÃ¥tar han inte brukar spela, samt nÃ¥gra konsertklassiker. Bäst drag blev det självklart i Hugger i sten, när publiken i stort sett överröstar Lasse med en massiv allsÃ¥ng, och han kapitulerar och bara lyssnar och njuter. Sen gör han nÃ¥nting som är nästan ännu grymmare, och det är när han ställer sig ensam pÃ¥ scenen, utan gitarr och sjunger Elden, endast ackompanjerad av Johan Persson pÃ¥ piano, dÃ¥ kan man inte lÃ¥ta bli att le!
Under hela kvällen skriker publiken ut önskningar om “Kom änglar”, en lÃ¥t som enligt mig är totalt sönderspelad, en lÃ¥t som man bara kan pÃ¥stÃ¥ är Lasses bästa om man lyssnat pÃ¥ honom i en vecka, en lÃ¥t som alla jobbiga fjortis-fans älskar, och en lÃ¥t som jag önskar han skulle lÃ¥ta bli att spela. SÃ¥ när han efter att ha blivit inropad för andra gÃ¥ngen, och redan hunnit spela tvÃ¥ lÃ¥tar, ställer sig och säger nÃ¥tt i stil med “det finns en lÃ¥t som jag inte hade tänkt spela”, sÃ¥ blir jag glad, äntligen ska vi slippa höra lÃ¥ten! Men nej, sen börjar snacka nÃ¥tt om hur lÃ¥ten kom till honom som en räv, och om hur han bara är tvungen att spela den, sÃ¥ konserten avslutades tyvärr med “Kom änglar”, förvisso en mycket bra lÃ¥t!
Konserten var grym, Lasse var grym, nya bandet kanske inte syntes på samma sätt som Hovet, men dom var grymma dom med, och nu ser jag fram emot Annexet 21 november, då smäller det igen!
Andra bloggar om: lars winnerbäck, winnerbäck, daugava, lisebergshallen, göteborg
